Funderingar

Just nu sitter jag på mitt jobb i förstaden utanför Oslo och tänker över hur livet blivit. Hur vet man egentligen att man valt rätt? Finns det något ”rätt”? Det känns som om mina val i livet styrts av tillfälligheter, jag har halkat in på olika vägar på bananskal. Som många andra har valen även styrts av rädsla, rädsla för det okända, rädsla för ensamhet och för att inte bli accepterad. Det är sällan bra att nattfilosofera, man brukar aldrig komma fram till något sunt… Tankarna maler i ensamheten som då och då avbryts av nattens ljud.  

Som ung är man full av förväntnignar och hopp inför den blomstrande framtiden. Som lite äldre inser man att man blivt lurad av livet, då verkligheten uppenbarar sig som en käftsmäll. Som snart medelålders (26) förstår man att man bara kan göra sitt bästa, ta vara på möjligheterna som dagen ger och börja om imorgon.  Säga till de nära hur mycket de betyder för en.

En kompis sa till mig häromdan att en gemensam vän fått diabetes 2, hon kan aldrig mer dricka och hon älskar att festa. Såklart var hon jätteledsen. Ibland känner man verkligen att man lever och förstår vad som är viktigt. Man har inga garantier, ingen försäkran om att man kan forsätta leva som man gör, att det finns en morgondag. 

Carpe Diem!

Första gången någonsin…

… som jag skriver en blogg. Därför tänkte jag börja med att introducera mig själv. Jag är uppväxt i en liten by i det mörka avlägsna Värmland. Min bardom var fantastisk tack vara mina fantastiska föräldrar som älskade mig och lillasyster över allt annat. Som 15 åring flyttade jag för att gå på en friskola ungefär 15 mil från huvudstaden, det var det bästa jag någonsin gjort. Värmland var fullt av mobbare och allmänt elaka människor medans staden ”närasthlm” var idyllisk och mysig. Här mötte jag antropologin när en lärare berättade om Walter Walraff som infiltrerade illegala invandrare i Tyskland. Detta satte spår i mitt liv som senare skulle föra till att jag börjadee studera social antropologi i Oslo på Universitetet. Jag hade så 24 år gammal hittat mitt kall. Vart detta för återstår att se, om ett halvt år är jag färdig och ska ännu en gång ut i världen. Jag har bott i Norge sedan 6 år, varav de sista 2 med min sambo från västafrika. Nästa år ska vi åka dit och jag längtar helt enormt. Afrika verkar vara härligt, åtminstonde det jag har hört om det från honom och hans nära.

Som utomlandsboende svenne har min patriotism bara blivit större. Jag är en stolt monarkist och röstade blått i sista valet. Något jag ångrar sedan regeringen Reinfeldt sålde Vin&Sprit och Absoulut Vodka. 1900-talets största misstag. Ett irriterat e-mail till statsministern besvarades av hans statssekreterare som bad mig läsa om deras politik på regeringes hemsida vilket gjorde mig ännu mer irriterad. Tycker att min röst förtjänar ett svar från Statsministern själv även om det skulle tagit flera år för honom att svara. Hur kan det vara ekonomiskt rationelllt att sälja ett företag som är känt i praktiskt taget hela världen som en av de bästa vodka tillverkarna. Tjänar man inte mer av överskottet i framtiden än att sälja det och få in pengar nu? Tycker inte att ideologi rättfärdig gör ekonomiskt irrationella beslut. Vad tycker ni?

Hello world!

Welcome to WordPress.com. This is your first post. Edit or delete it and start blogging!